Jag blir hämtad av taxi kl.03.30 för att åka till flygplatsen. Supertrött. Sov oroligt för att försova mig. På flygplatsen får jag vänta drygt 1 timme innan jag får checka in. Fast jag har mer än 20 kg totalt behöver jag inte betala för övervikten. Kostar annars 2 USD/kg. Väl inne är det kaos när det fylls på med fler människor. Hallen är liten (för inrikesflyg) och den digitala tavlan som visar alla avgångar visar inte det flyg jag ska med. Jag frågar en personal om det och får till svar ”Don’t worry – pole pole, the announcement will be by that door” (?). Ibland dyker en människa upp i dörröppningen och ropar vilken flight som är aktuell, men då det hörs dåligt samlas alla människor vid dörren och blockerar för de som ska fram. Stress. Planet jag flyger med har 1 ensam stol, gång och 2 stolar – dvs litet. Flyget tar drygt 30 minuter men jag lyckas somna ändå. Jag blir hämtad på flygplatsen och skjutsad till hotellet och chauffören (som är från Pemba) berättar stolt en massa längsmed vägen. Växter, träd och alla frukter som växer – mango (5 olika sorter), guava, jackfruit (den som stinker när man öppnar den), kassava, 3 olika sorters bananer, cashewnötter, ananas. Han pekar också på alla kor (bundna vid pinnar i marken) och att de är det för ”naturlig gödning”. Jag lägger märke till att det inte alls är lika mycket plast och skräp längsmed vägen som det är på Ugunje – faktiskt väldigt fint. Vi åker förbi ett baobabträd – det kan bli 20 m högt och få en omkrets på upp till 14 m. Plötsligt stannar chauffören till där det sitter en gammal man och ett gäng yngre män, chauffören frågar om jag vill ha Pembakaffe – jag säger självklart ja. Vi sätter oss på en stock under taket där de andra sitter och får en liten liten kopp utan öra med superhett kaffe. Två av männen har sina döttrar med, den ena flicka (ca 3 år) blir obekväm när jag kommer och går. På hotellet när jag checkat in och packat upp det fina rummet en trappa upp med havsutsikt, tar jag en promenad på stranden och ser ormstjärnor (tror de heter så) i vattenpölarna som bildats. Sitter ner en stund och njuter av lugnet – inga människor som vill sälja en massa saker. Underbart. Även här syns tångodlingar som bruna fyrkanter i lågvattnet. Äter lunch på strandrestaurangen, de andra 6 gäster dyker också upp. Jag ska sitta på min terrass och dricka en kopp kaffe och greja med foton till bloggen, ett problem uppstår. En närgången kattunge hoppar upp i mitt knä och trots att jag sätter ner den flera gånger ger den sig inte – den SKA ha kärlek har den bestämt. Blir lite frustrerad då jag är allergisk mot pälsdjur och nu måste ta på den hur många gånger som helst. Ny plan. Jag tar allt och går till hotellets terrass framför huset där jag bor och tänker att den ger sig då. Icke. Den följer efter, jamlandes och så fort jag satt mig hoppar den upp i knät igen. Suck. Jag får ställa mig upp med kaffet precis vid kanten mot vattnet – då lufsar den iväg.

Tidig middag. På väg tillbaka till rummet hör jag aporna som de kallar ”bushbabies”, ser tyvärr ingen.

Jag har tidigare under dagen då jag låg i skuggan vid poolen gjort teori online för att kunna dyka med Nitrox (istället för luft) – fördelen med Nitrox är att det innehåller mer syre så man stanna längre tid under vattnet när man dyker. Imorgon ska jag till PADI-centret som jag köpt 8 dyk av. Jag blir hämtad kl.08.00, så jag har bara 30 minuter för att äta frukost (öppnar 07.30).