Idag har vi besökt ett fiskeläger i Conquista Agraria och fått mäta och ta vävnadsprover på hajar som fiskarna fått upp. Under flera års tid har Darren kämpat för att vinna fiskarnas tillit och få tillgång till deras kunskap om vad som rör sig var i havet men också för forskningens skull genom de mätningar och vävnadsprover han och hans volontärer nu tillåts göra. Fiskarna har ingen tilltro till (förutom Darren) forskare/vetenskapsmän då de sedan tidigare har dåliga erfarenheter att de kommer dit och skuldbelägger dom, det är deras enda sätt att försörja sina familjer då de inte har någon utbildning och yrket går i arv i generationer. Men för att kunna få till stånd en förändring av utfiskningen av haj måste man samarbeta med fiskarna. Innan vi åker ner till stranden stannar vi hos Lupita som driver Café Lupita och köper en kopp kaffe.

Vi står på stranden och ser ”våra” fiskare i båten som plöjer genom vågorna och kommer upp på stranden med en våg. De drar upp den längre på stranden med hjälp av en bil. Efter lite presentation och allmänt prat ger Darren dom presenter i form av mat och öl som tack för att vi får vara där.

De langar upp hajarna (små) på ett bord bredvid båten och vi börjar febrilt med de mätningar som ska göras, olika längder på kropp och fenor. Vi mäter även hanarnas ”klasper” – dvs deras könsorgan som hänger utanför kroppen. Hanhajar har 2 st könsorgan men använder bara en av dom vid parning – dom har en extra utifall dom blir av med en!
Vi mäter med måttband, en person skriver ner alla mått och en märker upp provburkarna som vävnadsproverna (en bit av ryggfenan) läggs i. Sedan skickar vi hajarna vidare till fiskaren som börjar stycka dom. Det är hur många sjöfåglar som helst som skränande rör sig runt båten och bordet.

Vi får inte under några omständigheter ta fotografier på fiskarna då de är rädda att dessa publiceras på sociala medier mm och skapar en hets mot fiskarna.

En av fiskarna berättar att de har fångat en missbildad tigerhajsunge och att den ligger i kylförvar hemma hos en av fiskarna. Vi får åka dit och väntar på att fiskaren ska komma hem, vilket tar ca 1-1,5 timme innan han är klar med alla bestyr på stranden. När han kommer visar han vilken av alla enorma stora fryslådor den ligger i – vi volontärer börjar plocka ur alla hajar som ligger i och lägger dom direkt på lastbilen som ska åka in till La Paz för att sälja alla hajar och fiskar på fiskmarknaden. Till slut hittar vi den men det var ingen tigerhajsunge, men dock en hajsort med 6 gälar (de flesta hajar har 5) och som Darren intr sett förut – intressant nog för forskningen.

Väl hemma igen tog jag en cykeltur till Playa el Coromuel nära stan och tog ett svalkande dopp, även denna gång glömde jag telefonen hemma, dvs inga fotografier. På kvällen tog jag en promenad för att köpa vatten.