Tidig morgon, vi lämnar basecamp 06.30 för att åka till Kizimkazi för delfinobservation och notera de fiskar som ska säljas på fiskmarknaden.

Det blåser ganska hårt och det är stora vågor så jag tar inte fram kameran för att filma på väg ut. Efter ca 20 minuter är vi framme vid ca 10 turistbåtar som cirkulerar runt ett gäng delfiner (5 vuxna och 1 kalv). Vi studerar och antecknar i särskilda formulär hur turisterna beter sig när de går i vattnet – om de gör ”crazy jumps”, för oväsen, försöker ta på delfinerna. Hur kaptenerna för fram sina båtar är också något som vi observerar och antecknar, tex om de släpper av turisterna närmare än 5 meter, om kör fort/ nära delfiner och turister som är i vattnet. Observationerna görs i 12 intervaller om 2,5 minuter – så undersökningen tar ca en halvtimme. Det var lite svårt emellanåt att se ordentligt på grund av vågorna. Det som slår mig mest är hur jagade delfinerna blir och hur de ofta dyker ner och försöker ändra riktning – sorgligt.

Tillbaka till stranden vi utgår ifrån i Kizimkazi är det så mycket lågvatten att kaptenen lägger ankar långt ut och vi får gå en bit på hala klippor. Vi äter frukost, jag köper ett nybakat bröd (chapata) och har jordnötssmör som pålägg. När fiskargubbarna börja lägga upp fisk på det cementblock under tak som är auktionsbordet börjar vi mäta, väga, identifiera och anteckna allt tillsammans med uppgifter om vem som fiskat dom var och hur i vilken typ av båt. När sedan auktionen ska börja så sjunger auktionsförrättaren med stark stämma (som information för alla som ska vara med). När fiskarna säljs antecknar vi priset och vem som köpt fisken – hotell eller lokalt.

Lunch på basecamp och sedan åker vi till Zala Park för hjälpa till med trädgårdsarbete- förbereda jordfyllda plastpåserör som de kan stoppa ner sticklingar i. En kvinna sätter oss i arbete och sitter med en stund för att visa hur vi ska göra.

Idag på kvällen kom 3 nya volontärer till marinprojektet – 3 unga tjejer från Australien och vi åker tillsammans till Kuza Cave – jag simmar inte då jag redan gjort det, utan går en tur för att se på förödelsen efter förra veckan då det brann häftigt där, tar foton på några fina statyer.
När tjejerna kommer från sin simtur får vi en guidad tur i ett rekonstruerat swahilihus som det såg ut förr i tiden. Väggar av lera, stort tak för att skydda väggarna från regn och reglar av träd som är knutna med rep gjorda av fibrer från kokosnötter. De skor de hade var av 2 sorter – finskor (för tex bröllop) är skorna av trä och med en träpinne som ens tår håller fast hela skon med och vardagsskor gjorda av palmblad. Guiden berättar om hur Jambiani by fick sitt namn, när perserna lämnade området glömde de kvar svärd som på swahili heter ”Jambia”. Vi får se tyg som kvinnorna draperade sig med men jag förstod inte hur, så guiden bad en av kvinnorna från köket att drapera mig (skulle aldrig sagt något) men tjejerna blev också draperade som vi fick vara obekväma tillsammans.

Efter turen var det dags för swahilisk buffé med musikunderhållning i en liten grottöppning. De kom igång att spela senare än vad som var sagt så vi var tyvärr tvungna att lämna innan det var slut då vi har en tidig morgon imorgon.