Idag bär det av till Nungwi som ligger längst norrut på ön. Det vi i folkmun kallar Zanzibar är en arkipelag och består egentligen av ca 50 öar och den vi kallar Zanzibar heter egentligen Ugunja. Efter frukost kommer taxin kl.9 för att hämta mig, resan till Nungwi tar ca 1,5 timme. När jag skulle lämna hotellet fick jag en kram av den lokala man som verkar chefa på stället – jag har fått veta att lokalborna inte är fysiskt offentliga så det var nog stort att jag fick en kram. De har skrattat flera gånger åt mina taffliga försök att prata på Swahili för att sedan med värme korrigera mig.

Under bilresan ser vi en lååång rad militärer som vandrar längs vägkanten, fullt påklädda och bärandes på stora lådor. Vi blir också stoppade av polisen, de har någon kontroll av tillstånd. Taxichauffören får kliva ur och gå till ett bord på andra sidan gatan för att betala och få en papperslapp – antagligen tillståndet.

När vi kommer till Nungwi får jag nästan en chock över hur mycket folk där är, och kommersen – gata upp och gata ner fyllda med små butiker där de som jobbar i butiken ropar efter folk att köpa deras saker. Bilar, cyklar, fotgängare och bajaji (som små tuctuctaxis) trängs överallt. Framme på hotellet äter jag lunch i väntan på att mitt rum ska bli klart. Jag har bokat ett dyk med ett PADI- center kl.13 så jag ger mig snabbt iväg, ska bara ta 10 minuter att gå. Först gick jag ner till stranden för att ta den vägen men det var högvatten så jag kommer inte förbi ett klipputsprång. Nu behöver jag ta en bajaji för att komma i tid, det visar sig att dykcentret ligger inne i en lyxig resort. Instruktören berättar att det är för stökigt vatten och inga båtar får lämna hamnen. Varför känns det bekant – min vanliga otur. Jag fick gå tillbaka för jag hade inga mer kontanter på mig. En man på gatan bär på ett halvt aloe verablad som han vill sälja till mig. Jag säger nej tack, sedan nej och sedan får jag bara vända på klacken och gå. Vid hotellet lägger jag mig vid poolen i skuggan och läser i några timmar, festar till med en öl. Sedan en dusch och ner på stranden för att hitta någon restaurang att äta middag på. På stranden är det många massajer som försöker ragga upp i stort sett vem som helst. Dom kommer från fastlandet och kan oftast inte skriva eller läsa och söker lyckan på ön. Sorgligt. Det försöker säljas smycken, solglasögon, skor, båtutflykter mm överallt. Man kan inte gå en meter utan att någon ropar efter en. Hotellet jag bor på är fint och fräscht men har inte den havsutsikt som fanns på internetbilderna – det har satts upp ett stort fult plåtstaket som skymmer sikten. Nåja, det tar bara 1 minut att gå till stranden som är fantastiskt vacker.

De två dagar jag var i Nungwi har jag inte kunnat lägga ut foton eller skriva då hotellets internet lämnade övrigt i fråga.