Idag lördag har jag bestämt mig för att hänga med på ett nattdyk. Jag har processat det några dagar om jag ska våga eller inte – känns lite läskigt med mörkret och att inte veta vad som kan lura precis bakom en. Men det finns inga hajar här (på sin höjd revhaj) – så ja jag hänger med. Jag tar en läsk vid strandrestaurangen medan jag väntar på att bli upplockad på hotellstranden och känner mig lite nervös. Vi ska göra dyket vid ett rev vi dykt vid tidigare – Lighthouse Reef, kanske inte det roligaste revet men grunt och dom vet vad man kan se där. Vi sitter i båten ett tag och väntar på att det ska bli mörkt och då rullar vi i med tända lampor. Det var riktigt läckert faktiskt, 3 starka lampor som lyser upp och vi ser bläckfisk, Cuttlefish, muränor, räkor, krabbor och en himla massor av plankton. Vi ligger i drygt 1 timme och när vi gör vårt säkerhetsstopp på 3 minuter släcker vi lamporna och när vi drar händerna genom vattnet ser vi bioluminicens/mareld (organismer som avger ljus) – så häftigt. Inte en enda gång under dyket har jag varit rädd, det var alldeles för mycket att upptäcka för att hinna vara rädd. När vi sedan kommer upp till ytan inträffar nästa maffiga upplevelse – den svarta natthimlen med alla stjärnor – så vackert. Tillbaka vid hotellet har min hemliga personal strösslat blommor från bouganvilla över hela golvet, gjort ny handdukskonst och lämnat ett meddelande – blir lite fundersam på om det verkligen är en kvinna som fixar mitt rum? Sen middag, kollar in alla filmer, personalen och några gäster dansar, sjunger och släpper loss till afrikansk musik.
När jag kom till Ugunje (Zanzibar) hade jag gjort 11 dyk totalt, nu har jag gjort 22 dyk.